Hur är gammastrålning
•
Gammastrålning
| Elektromagnetiskt spektrum[1][2][3] | ||||
|---|---|---|---|---|
| Frekvensområde | Frekvens | Våglängd | Fotonenergi | Intervallbredd |
| Audiofrekvens | 30 kHz–3 Hz | 10 km–100 Mm | < 12,4 feV | |
| Radiofrekvens | 300 MHz–30 kHz | 1 m–10 km | 1,24 µeV–12,4 feV | 4 B |
| Mikrovågor | 300 GHz–300 MHz | 1 mm–1 m | 1,24 meV–1,24 µeV | 3 B |
| Infraröd (IR) | 405–0,3 THz | 740 nm–1 mm | 1,7 eV–1,24 meV | 3,1 B |
| Synligt ljus | 789–405 THz | 380–740 nm | 3,3 eV–1,7 eV | 0,3 B |
| Ultraviolett (UV) | 300 PHz–789 THz | 1–380 nm | 1,24 keV–3,3 eV | 2,6 B |
| Röntgenstrålning (X) | 30 EHz–300 PHz | 10 pm–1 nm | 124 keV–1,24 keV | 2 B |
| Gammastrålning (γ) | > 30 EHz | < 10 pm | > 124 keV | |
Gammastrålning eller γ-strålning är fotonstrålning, det vill säga joniserande strålning av fotoner.[4] Gammastrålning definieras inom radiologi och dosimetri som elektromagnetisk strålning, som emitteras från en atomkärna eller från en annihilation.[5] Äldre radiologisk litteratur beskriver ibland γ-strålning som all
•
Gammastrålning
Geofysiska flygmätningar, gammastrålning (detaljerad)
Dataprodukten Geofysiska flygmätningar, gammastrålning (detaljerad) innehåller information om halter av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna K-40 (kalium), U-238 (uran) och Th-232 (torium), i markens översta delar. Halterna är beräknade ur mätningar gjorda från flygplan på låg höjd.
Mätvärdena i en mätpunkt representerar medelvärdet över en större yta på marken ner till några decimeters djup. För uran och torium har radiometrisk jämvikt förutsatts i sönderfallskedjan.
Geofysiska flygmätningar, gammastrålning (översiktlig)
Geofysiska flygmätningar, gammastrålning (översiktlig) innehåller interpolerade värden från den mer detaljerade mätningen av gammastrålning, ovan, i ett j&aum
•
Gammastrålning
Gammaspektrometriska mätningar görs för att kvantifiera förekomsten av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna kalium (40K), uran (238U) och torium (232Th). Strålningen som registreras kommer från de översta delarna av marken (någon till några decimeter). I områden med berggrund i dagen eller nära ytan går det därmed att identifiera berggrundsenheter med skilda förekomster av dessa ämnen.
Fördelningen av kalium, uran och torium kan också ge information om under vilka förhållanden bergarterna har bildats och hur de har påverkats av olika geologiska processer. Informationen kan också användas för att hitta områden med risk för radonproblem.
SGU utför sedan slutet av 1960-talet flygburna gammaspektrometriska mätningar av markens naturliga gammastrålning. Med hjälp av dessa mätningar k