Hur giftiga är fiol
•
Rötsvamp bakom Stradivarius superljud
Utmärkande för det trä som används i välljudande fioler är låg täthet, snabb ljudtransport och hög styvhet. Dessa egenskaper finner man i musikhistoriens mest omtalade violiner, de som byggdes av Stradivari för mer än 300 år sedan.
Forskare har länge försökt lista ut hemligheten bakom ljudet, och undersökt såväl violinernas geometri som träets sammansättning och innehållet i den lack som användes.
Ytterligare en teori undersöks av professor Francis Schwarze vid Schweiz federala laboratorium för materialvetenskap i St. Gallen. Han har genom att utsätta trä för svampangrepp fått fram egenskaper som liknar träet i de gamla mästarfiolerna.
Den vita rötsvampen Physisporinus Vitreus och vedsvampen långhorn Xylaria longpipes har fått verka på stycken av gran respektive lönn, träslag som används vid fioltillverkning. Svamparna ser till att minska tjockleken på cellväggarna i träet, men träet behållet trots det en byggstruktur som tillåter ljudvågorn
•
Från Podiet nr 4 2019-2020 Mitt instrument: Ida Rostrup
KONTRABASEN. De stora röda bokstäverna över ingången till Göteborgs Stadsteater visar föreställningen Kontrabasen med Tomas von Brömssen. Vi sitter mitt emot, i Konserthusets foajé i beigefärgade 30-talsfåtöljer, och pratar med en av Göteborgs Symfonikers kontrabasister, Ida Rostrup. Sibelius ser allvarligt ner på oss från en gråsvart byst i foajén.
Sedan sommaren 1996 är Ida Rostrup en av nio kontrabasister i orkestern. Hon gillar att tillhöra fundamentet och njuter särskilt av att spela de intrikata baslinjerna i Brahms musik.
– Vår timing och klang betyder mycket för resten av orkestern. Vi måste vara helt synkade med pukisten, med pianistens vänsterhand, med harpan. Ibland är det svårt, för vi är placerade i sidled i förhållande till varandra, förklarar hon.
Många stråkinstrument, kanske också hennes, är tillverkade av tysklönn, vars giftiga näsor sägs kunna dräpa en häst. Kontrabasen har en djup och mus
•
Chilensk fiolspindel
Chilensk fiolspindel[1] (Loxosceles laeta)[2] är en spindelart som först beskrevs av Hercule Nicolet1849. Den chilenska fiolspindeln ingår i släktetfiolspindlar och familjenSicariidae.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Fiolspindelarten är giftig; likt andra fiolspindlar bär den på ett gift som kan döda vävnaden det injiceras i.[5] Det finns rapporter av fall där människor har dött av ett bett från fiolspindelarten.[1] På grund av spindelns storlek är det dock inte alltid säkert att dess bett kan punktera en människas hud, varför det inte behöver vara farligt för en människa att bli biten av denna spindelart.[1]
Fiolspindelarten finns förutom i Sydamerika, och då främst Chile, även i Kalifornien.[6] Sedan 1970-talet finns den chilenska fiolspindeln även på Naturhistoriska museet i Helsingfors.[1] Dit antas den ha kommit genom en låda med importerad frukt, och den har därefter etablerat sig i lokalen.[1]
Et