Hur är dina kompisar
•
Fortsättning på "avundsjuk på mina kompisar"
Hej vännen!
Snabbt bara nu lite början på svar åt dig, mera på eftermiddan:
Oj förlåt förlåt förlåt att vi fick dig att må dåligt! Det var absolut inte meningen! Tack för att du ändå verkade förstå att vi innerligt vill ert bästa och att du försökte ta till dig det av det vi skrev som du tyckte att stämmer.
Det är alltid det stora problemet med TEXT, att läsaren tolkar in en hel del i det skrivna utan att vara medveten om det. Ofta utgående från sina egna livserfarenheter och referensramar. Trots att man försöker vara fullkomligt saklig och objektiv när man svarar på text, så är det nästintill omöjligt att inte färga svaret av egna tankar och åsikter - det är helt enkelt mänskligt. Tänk bara på hur svårt det kan vara att förstå vad någon menar med ett sms eller med något skrivet i en chatt - hur många känslo-smilisar den som skrivit än satt in. Skulle du ha berättat din story åt oss face to face, så skulle vi säkert på d
•
Bästa vänner
“Vi tycker om samma saker och trivs tillsammans”
En bra vän är som en lottovinst. Det är viktigt för ens egen självkänsla att man har kompisar runtom en som accepterar en för den man är. Då är det även lättare att acceptera sig själv. Att bli accepterad av sina kompisar har också visat sig förbättra skolframgång och minska risken för depression.
Bästa vänner har oftast någonting gemensamt som t.ex. liknande humor eller musiksmak, liknande tankevärld eller samma hobby. Eftersom man har liknande intressen känner man ofta samhörighet med den andra. Samhörigheten kan uttryckas även med liknande klädstil eller hårstil.
Trots att man känner samhörighet med sin vän behöver det inte betyda att man alltid tänker lika om allt. Olikheter är inget hot mot vänskapen, utan kan tvärtemot berika vänskapen. Det är bra att komma ihåg att man måste ta hand om kompisrelationer. Man kan till exempel börja en ny hobby tillsammans eller komma ihåg sin kompis med ett brev eller
•
Jag vet inte vad jag ska göra med mina "kompisar"
Ursprungligen postat av Samson1234
Jag började första året på gymnasiet, och fick ett helt nytt kopmis gäng. Mitt humör var alltid glatt och allting gick bra med relationer med alla kompisar jag hade fått. Vi började festa med varandra och umgås väldigt mycket. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men jag började bli någon annan typ? Jag vet, fett deep men de är sant. Jag kan inte riktigt förklara det så bra som jag tänker det i mitt huvud, men jag blev sur och irriterad av små detaljer, som jag tyckte var solkara för alla och som alla borde märka. Typ att folk började, okej inte folk, men en person som jag märkte gjode detta extra mycket, alltså uppskatta andra vänner "mer" än mig. Jag började sluta sträva efter saker som jag förut tyckte var kul. Senare åkte jag till spanien med tre kompisar, och där var jag väll sur och oförskämd sorgligt nog den mesta av tiden... Eller jag sa inte så mycket och