Hur man bär andens
•
Hur hjälper den Helige Anden dig?
En måndagskväll för inte så länge sedan besökte min fru Lesa och jag en ung familj i vårt grannskap. Medan vi var där frågade familjen om vi ville vara med på deras hemafton. Deras nioårige son hade förberett lektionen. Vi stannade förstås!
Efter inledningssång, bön och familjeangelägenheter började den nioårige pojken med att läsa en insiktsfull fråga som var en del av hans handskrivna lektion: ”Hur hjälper den Helige Anden dig?” Den här frågan blev inledningen till ett meningsfullt samtal där alla delgav sina tankar och insikter. Jag var imponerad av vår lärares lektionsförberedelse och hans mycket bra fråga, som genljöd i mig om och om igen.
Sedan dess har jag fortsatt fråga mig själv: ”Hur hjälper den Helige Anden dig?” – en fråga som är särskilt relevant för primärbarn som fyller åtta och förbereder sig för dopet, och för de barn som nyligen har döpts och tagit emot den Helige Andens gåva. Den är också relevant för de tusentals nyomvända.
•
Kyrkan har alltid gjort anspråk på att vara ledd av Anden. Men om vi tittar i kyrkohistorien ser vi mörka passager som väcker frågor som: Hur vet vi om vi är ledda av Anden? Finns det någon sorts markörer som är kännetecken på Andens liv?
I Apostlagärningarna läser vi om kyrkan som bildas efter Jesu himmelsfärd och Andens utgjutande. När Jesus instruerar lärjungarna till väntan på den helige Ande säger han att Anden ska ge dem kraft, och ordet kraft handlar om förmåga. Det finns framför allt två saker jag vill nämna som blir synliga i den tidiga kyrkan: 1. Kärleken till Gud. 2. Mod i vardagen.
Kärleken till Gud blir synlig i relationer. Vi kan inte se att lärjungarna blir nöjda med vad de fått erfara. De sätter sig inte i sin egen vrå för att njuta Guds goda. Nej, i stället blir kärleken ett bränsle som hjälper dem att möta människor och att dela berättelsen om Jesus vidare. Kärleken till Gud spiller över i kärlek till medmänniskan. Den leder inte till en mesig bortklemande relati
•
Påven Johannes Paulus vill att jubelåret 2000 skall ”väcka en sann strävan efter helighet hos alla kristna, tillsammans med en stark längtan efter omvändelse och personlig förnyelse i en anda av allt intensivare bön och solidarisk omsorg om nästan, särskilt de mest behövande” (Inför det tredje årtusendet, 42). De tre åren före jubileet är helgade åt Treenigheten, och det innevarande året 1998 åt den helige Ande.
Anden, vad eller vem är det?
I alla kulturer finns tanken att personens liv och innersta hemlighet är knuten till andhämtningen (den döde andas inte, den sorgsne andas tungt och den glade andas lätt). Vad är detta mystiska som skiljer den levande kroppen från en död? Och vad är det som gör att man kan tala om en ande, en anda, som skiljer en viss miljö, en viss människa, en viss tid från andra, och alla människor förstår precis vad man menar? När man känner inspiration, då bär man på en ande som en högre makt har andats in (in-spirare) i en. Man känner igen anden där den